Det är så lätt att prioritera bort sig själv ibland. En sån sak som att gå på cellprovtagningen när kallelsen kommer, blir lätt något som skjuts upp till senare. Kanske känns det obehagligt med ett gynbesök och ångesten gör att man struntat i det. Fast sanningen är att det tar 5 minuter och är den bästa livräddningen. Det är så himla viktigt att man pushar sig att gå på sina cellprover när kallelsen kommer och att man även vet om att så länge cellförändringarna upptäcks i tid så är det ingen fara.

Dom där få raderna på ett vitt papper som får en att rysa in i märgen, cellförändringar. För mig var cellförändringar cancer, jag visste inte mycket om dess innebörd men just där och då skenade tankarna på insidan när det stod att jag måste opereras. Idag vet jag att cellförändringar inte alls behöver betyda cancer. Det tar oftast lång tid och många år innan de utvecklas. Men just där och då med dålig information om det blev jag lite skraj fastän jag inte berättade för någon.

Man har allt att vinna på att våga sig dit helt enkelt! Jag vill gärna slå hål på den där rädslan att man kanske inte kan få barn efteråt. Det var något som jag orolig för men jag fick en liten flicka för snart fyra månader sedan trots endometrios och konisering för cellförändringar CIN 2. Om du inte redan har gått på ditt cellprov- se till att boka in det gå på det nu direkt! Ta med en vän om det känns bättre och pusha varandra att gå.

Jag minns så väl den gången då jag bodde på Cypern och gick till gynekologen för en kontroll. Han ville informera mig om att jag hade cellförändringar men i stunden fick jag bara budskapet om att jag skulle kunna ha cancer. Jag kände kalla kårar längs ryggraden. Att få cellförändringar är ganska vanligt och de allra flesta cellförändringar läker ut av sig själva vilket jag önskar att jag vetat då. Det är så viktigt att gå på sina kontroller och att följa upp eventuella cellförändringar så att de inte utvecklas till cancer. Trots att cellförändringar är så vanligt pratar vi så lite om det, det är en kvinnofråga som ofta ses som tabu och kommer i skymundan tyvärr. Det tar bara 5 minuter att testa dig och det känns knappt – så ta hand om dig och se till att ta dig till cellprovtagningen nu!

År 2017 gick jag och tog rutincellprovet. Detta var jag redan kallad till 2016 men då varje gång jag tänkt gå fick jag förhinder. Att ta cellprov gör oftast inte ont, men kan vara obehagliga för vissa. Efter ca 6v fick jag hem ett brev med mina provsvar. I detta brev stod det då att det hittat cellförändringar och att jag nu var kallad till att göra ytterliga ett cellprov nästkommande vecka. Hela min värld bröt samman. I min värld var cellförändringar cancer, vilket det inte alltid behöver utvecklas till. Dagen kom för mitt nya prov. Väl på mottagningen pratade först barnmorskan med mig innan cellproverna skulle tas. Hon försökte då lugna mig och sa att de säkerligen inte var något allvarligt utan att det är vanligt förekommande att när man fått barn att mindre cellförändringar kan uppstå. Jag utvecklade cellförändringar av andra graden. I slutet av förra året opererades de bort genom konisering, en operation där cellförändringarna tas bort. Såhär efter allt så är jag glad att jag till slut, även fast det nästan tog ett år från kallelsen innan jag gick, att jag verkligen tog mina cellprover. De enda jag ångrar är att jag inte tog provet tidigare, det året jag blev kallad. Att vänta kan göra att det kan utvecklas till cancer innan cellförändringarna upptäcks. Jag råder verkligen alla kvinnor att gå och ta sina cellprover. Det tar endast några minuter av din tid, men de kan också vara det som räddar ditt liv.

Mitt cellprov visade på cellförändringar. Det var bara lättare förändringar så jag fick beskedet att de behövde följas upp efter ett år då många cellförändringar läker ut av sig själva. När kallelsen damp ner i brevlådan blev jag lite smått nojjig, den där ovissheten innan man vet att allt är bra kan ju vara lite jobbig och det är väl egentligen helt naturligt att man reagerar så. Cellprovet visade tyvärr att cellförändringarna blivit något sämre. Läkaren tog prover från livmodertappen, därefter var det två veckors väntan för att se om operation behövdes. De veckorna kändes som en evighet. Jag behövdes opereras och kort därefter gick jag på efterkontroll som visade att de hade lyckats ta bort alla mina cellförändringar. Idag ca 1.5 år senare så mår jag hur bra som helst, jag var nyligen på en ny uppföljning och det visade sig att jag inte hade fått några nya cellförändringar. Jag är väldigt glad att jag tog mitt cellprov eftersom mina cellförändringar kunde fångas upp i tid. Ett vanligt missförstånd är att cellförändringar är cancer och så är det ju inte. Så till alla er som drar er för att gå på cellprovskontrollen vill jag bara säga en sak – gå!

Hoppa aldrig över din cellprovskontroll! Det är livsviktigt. Jag mår just nu bra men det har inte alltid varit så.

Jag har överlevt livmoderhalscancer och det är något jag önskar att ingen kvinna skulle behöva gå igenom.  Jag är glad att jag testade mig. Det är ovanligt men i mitt fall hade cellförändringarna dessvärre utvecklats till cancer när de upptäcktes.  Min dröm är att bli mamma antingen med ”egna” barn eller genom adoption. Vilket av det blir får framtiden avgöra. Tyvärr behövde min livmoder opereras bort men glädjebeskedet är att äggstockarna är intakta så nu kan jag fortsätta drömma om “egna” barn i framtiden. Det är bara vi som kan stoppa livmoderhalscancern genom att gå på våra cellprovtagningar och vaccinera oss. Med regelbundna kontroller kan man upptäcka HPV-infektionen, som leder till cancer, i tid och ju tidigare den upptäcks kan den enklare förintas helt innan den har hunnit leda till cellförändringar eller livmoderhalscancer.

Jag ser cellprovet lite som att gå till tandläkaren, det är helt enkelt något jag behöver – och vill – göra när kallelsen kommer. Att ta cellprov handlar om att förebygga och själva provtagningen går fort. Jag har själv aldrig haft några förändringar och är tacksam för att möjligheten att testa sig finns. Jag vill uppmana alla som får sin kallelse – gå och ta ditt cellprov. Förebygg livmoderhalscancer, ett cellprov tar bara fem minuter, det är ingenting sett till tiden men kan betyda allt för din framtid.

Mitt senaste cellprov visade inga förändringar, men jag missade att gå på min senaste kallelse. Till historien hör att jag alltid har haft lite strul med mina preventivmedel och att jag precis hade satt in en kopparspiral. Ett tag efter det fick jag problem med rikliga flytningar och trodde då att det berodde på spiralen.

Livet rullade på som det lätt gör när man har familj och små barn. Jag tänkte hela tiden boka en tid och att kolla upp det, men fick aldrig tid till det. Efter ett år var symptomen så pass svåra att jag knappt kunde genomföra mitt jobb. Jag jobbar inom hemtjänsten och det kan vara svårt att hinna hitta en till toalett i tid. Jag fick tid för att ta ut spiralen och blev nästan direkt remitterad till Kvinnokliniken. Där blev det en snabb undersökning då gynekologen direkt såg en tumör. Nu ska jag operas om några veckor och hoppas på att snabbt komma tillbaka efter det. Det är lätt att skjuta upp en cellprovtagning – men gör inte det, prioritera din kallelse när du får den!

Alla hinner trycka in cellprovet i kalendern- det är ditt viktigaste möte med dig själv och du har allt att vinna på att gå! Som så många andra fick jag förhinder då tiden för kallelsen inföll och i brist på tider rann det till slut ut i sanden. Det är lätt att vara efterklok men jag önskar såklart att jag hade gått på min cellprovtagning när kallelsen kom. Jag levde på Malta när jag fick mitt cancerbesked och jag var mitt uppe i livet när jag började blöda oregelbundet och få humörsvängningar utan anledning. Som tur var sökte jag hjälp och jag är väldigt glad att jag gjorde det. Det visade sig att jag hade livmoderhalscancer, en extremt ovanlig och aggressiv form som utan cellgifter inte kunde opereras. Idag är jag frisk och mår bra. Att inte kunna få biologiska barn har varit en stor sorg men jag lever och jag har valt att fokusera på det jag har och det som livet har att erbjuda istället. Det är få som pratar öppet om livmoderhalscancer- kanske är det för att det kan kännas som en slags dubbel skam att drabbas? Man har både fått cancer och dessutom gynekologiskt som redan det är tabu att prata om. Jag hoppas kunna hjälpa andra genom att berätta – om jag bara kan få en kvinna att ta sitt cellprov så har jag lyckats.

Jag sökte hjälp hos gynekologen för magsmärtor. Allt såg bra ut på ultraljudet men de tog ett cellprov för att se om jag hade några cellförändringar. Några veckor senare fick jag hem provsvar som visade att jag hade cellförändringar. Det finns tre grader av cellförändringar, grad 3 är den svåraste graden och det var den jag hade. Det kändes som att få ett cancerbesked även om det såklart inte var det. Nu har jag precis fått reda på att mina cellförändringar är helt borta efter operationen. Det känns grymt skönt! Varje år får 30 000 kvinnor cellförändringar men väldigt få pratar om det, jag önskar att det kunde ändras. Jag vill uppmana alla er som av någon anledning drar er för att testa er till att ta ert cellprov – vad väntar ni på?